Sparken var ny och skön. Raka medar. Vacker färg. Allt såg bra ut. Dags att testa glidet.
fötterna hade jag nått ännu högre fart. Pommac fick vara draghjälp då vi hade en hundrädd dam framför oss. (Jo, jag frågade.) Annars hade han fått springa lös vilket han förstås föredragit. (Jo jag frågade även honom.)
Testresultat:
Lånesparkar är toppen! Det var så roligt att kunna sparka på stadsviksisen utan att behöva släpa med sig sparken därhemma på biltaket. (Eller köpa en om man inte har någon.) Än så länge är de i perfekt skick och fungerar alldeles utmärkt och verkar ställas tillbaka på rätt ställe. Kommunens traktorer kör upp isvägen dagligen med plog när det snöat eller med snökanon när det inte snöat så underlaget är förmodligen alltid perfekt.
Det enda yttepyttelilla jag hade att klaga på var att de där plastfotstegen var lite för långt bak för mig men å andra sidan är de ju flyttbara så jag fick skylla mig själv att jag var lat.
Kommer jag att göra det igen? JAAAA!
Jag tycker att alla norrbottenskommuner borde skaffa såna här lånesparkar! HÄR kan du läsa mer om sparklåneidén och vem som ligger bakom. Och HÄR kan du se en massa roliga bilder på sparkarna och dess lånare.
Det här blir roligt ! Jag kommer att "följa" bloggen, ser fram emot nya inlägg. Kramhälsningar från Margit
SvaraRadera(Ja hon som du fick tapetprovskataloger av hi, hi.)
Vad härligt Margit! :) Kram!
SvaraRadera