torsdag 5 juni 2014

Världsarvet Gammelstad.

Ni som varit på Gotland i Visby har säkert upplevt den där känslan att när man går omkring i de trånga gränderna känns det märkligt att det faktiskt bor människor där mitt i turistattraktionen. Man vill helst sätta näsan mot fönstret och glo in och se hur de har det de där lyckostarna som bor i den där vackra sagomiljön. Det är säkert de som gjort det också eftersom alla fönster är helt täckta med gardiner och saker som gör det omöjligt att kika in...

I Gammelstad får man samma känsla. Stugorna ligger nära gatunivån och man passerar alldeles inpå och lusten att kupa hädnerna och kika in är ibland oemotståndlig.
Gammelstad är så himla mysigt att det är en fröjd att promenera omkring där och känna historiens vingslag. Allt är bevarat och inga större moderniteter syns till. Det är faluröda fasader så långt ögat når. Väldigt vackert!
Vår familj har turen att ha en kyrkstuga och inte bara det, min mamma och hennes tre systrar har alla fyra varsin stuga alldeles bredvid varann. Slumpen gjorde att alla systrar lyckades få tag i stugor på samma lilla gränd.
När jag var barn flyttade vi ut till vår kyrkstuga så fort skolan slutade och sen bodde vi där ända tills skolan började igen. Fem personer i en liten kyrkstuga och det var hur mysigt som helst. Min händige pappa gjorde allt så praktiskt som möjligt. Han snickrade i compactlivinganda innan det ens var uppfunnet. Han byggde våningssäng med bredare underbädd, han gjorde en stege upp till en liten liten skrubb på övervåningen där jag och min bror fick sova. Stegen var samtidigt en förvaringslåda i varje trappsteg. Han byggde smala skåp som inte tog så stor plats men ändå svalde tallrikar (som stod upp som i en tallrikshylla), muggar och glas. Han byggde en ställning som hyste både vattenhinkar och spisplatta och han snickrade till och med matbord och bänkar i små mått så att vi alla rymdes utan att det tog för mycket golvyta.

Toalett och färskvatten fanns i en närliggande byggnad som alla med kyrkstugor  fick nyttja. Maten lagade mamma på järnspis och ibland gick vi till mormor och morfar som bodde i ett litet pensionärshus en bit bort och badade i deras badkar. Men lika ofta cyklade vi ner till älven med de långa sandstränderna (Storsand) och tvättade oss om kvällarna.
När jag var barn var det alltid sol och vackert väder. (Visst var det så förr, eller minns man bara de soliga dagarna?)
Vi ungar rände runt i världsarvet och njöt av livet. Alla kusiner bodde runtikring och det var verkligen en total idyll med lek och solsken varje dag. Precis som barnen i bullerbyn!

Gammelstad kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Mina lyckliga barndomsminnen finns där och jag kan inte minnas att jag längtade hem till stan (där vi bodde resten av året) en enda gång under det evighetslånga sommarlovet.


















 Alla som inte varit till Gammelstads kyrkby har något fantastiskt att se fram emot. Det ÄR faktiskt oerhört mysigt och fint. Det är unikt med så många stugor (över femhundra) samlade och samtliga ägs privat av människor i Luleå med omnejd. Varje sommar lever byn upp och människor som äger stugorna öppnar upp sina fönsterluckor, sopar sina stentrösklar och sätter ofta en pelargon i fönstret. De dricker kaffe och träffar stuggrannar. Sen invaderas gränderna av turister från hela världen och råkar man vara där med öppen dörr så får man räkna med ett och annat besök. Det är som att alla vi med kyrkstugor är turistguider och det är bara trevligt!
HÄR kan du se mer bilder och läsa mer fakta.