Jantekross!

För ungefär en månad sen drog jag coh Birgitta till Clarion hotell för att bli peppade i att krossa Jante men fick snöpligt gå hem då det kom tekniska problem emellan. Jantekrosseriet sköts fram en månad men igår var det så dags igen. Nu bjöd hotellet dessutom på buffé som plåster på såren.

Tomas Gunnarsson reser land och rike runt och föreläser om att krossa Jante. Ja, jag vet att en del tycker att såna här "självhjälpsprofeter" är rätt fåniga och till och med onödiga, men om man nu känner sig lite feg och rädd och svag ibland kan det faktiskt vara bra att boosta upp sig med lite professionell hjälp.

Jag kände inte igen mig i allt men här och där satte han fingret mitt i prick.
En bra sak han sa var att man ska ta emot komplimanger som en blomma som suger vatten. Man ska suga åt sig och växa! Inte låta det rinna av som vatten på en gås. (Igenkänning!)

 En annan bra sak var att man ska berömma sig själv mycket mer. Man ska ställa sig själv på prispallen och säga Bra jobbat Pernilla! Hur ofta gör jag det? Hm?! Jag är helt enkelt skitdålig på att heja på mig själv!

Mycket handlade om hur vi förminskar oss själva och då kanske i förlängningen blir missunnsamma mot andra. Jag tror att han har rätt i att det hänger ihop.
Hans budskap är du ska tro att du är nåt och alla andra också. Det gillar jag. Det känns bättre liksom. Om jag nu ska tro att jag är nåt så känns det ju bättre om jag vet att andra också tror det om sig själva. (Haha, jante i ett nötskal!?)

Han inpräntade att det är den lilla skillnaden som gör den stora skillnaden och visst är det väl så? Små förändringar i tankesättet kan leda till stora förändringar på sikt. Om jag tror på mig själv, att jag är värd mycket, att jag är bra, att jag är så bra på att vara just jag att jag får stå på prispallen, att jag faktiskt är värd den där komplimangen jag får och att just jag gör skillnad i människors liv, om jag känner det idag kanske jag rubbar lite på mitt invanda tankesätt och imorgon då jag vaknar kanske värdemätaren stannat på det där högre värdet och så rubbas det lite till nästa dag och så vidare och till slut  blir det faktiskt så att jag själv ser mitt höga värde lika mycket som andra människor sett det hela tiden.


Tänk om det märks lite på staden idag att ett hundratal människor tror lite extra på sig själva och kanske går omkring just i detta nu och är lite extra generösa och vänliga och sträcker på sig och tar plats och ger plats och är öppna i sinnena och helt enkelt gör världen lite bättre. Tänk om det är så! Det känns som en skön tanke.

/Pernilla